The Carnival and the Carnivalesque Karnevalen och det karnevaleska - startsida
Jan Kott om Puck, Ariel och Harlekin
För Puck liksom för Ariel existerar varken tid eller rum. Puck är en transformist och en trollkonstnär som Harlekin i commedia dell' arte. Den Harlekin som den oförglömliga Marcello Moretti visade oss för några år sedan i Två herrars tjänare på Piccolo Teatro i Milano. Där var Harlekin ett slags djur och faun. En svart lädermask med hål för ögon och mun gav hans ansikte ett katt- och rävaktigt uttryck. Men framför allt var han en djävul. En djävul som Puck. Han mångfaldigades, fördubblades och tredubblades, tycktes inte lyda under de vanliga typgdlagarna, han ändrades och genomgick förpuppningar, kunde vara på flera platser på samma gång. Alla personer har ett begränsat gestregister, Harlekin kan alla gester. Han har en djävuls intelligens, han är rörelsens demon.

What! a play toward; I'll be an auditor;
An actor too perhaps, if I see cause.

En midsommarnattsdröm, III, i

Puck är inte en pajas. Han är inte bara en skådespelare. Liksom Harlekin drar han i trådarna till alla de andra personerna. Han släpper alla instinkter lösa och sätter världens mekanism i rörelse. Han sätter igång den och hånar den samtidigt. Harlekin är inspicient och regissörr på samma sätt som Puck och Ariel. De två är inspicienter och regissörer för de skådespel som Oberon och Prospero har planerat. Puck sprutade blåbärssaft i de älskandes ögon. När kommer teatern äntligen att visa bocken, djävulen och Harlekinen i Puck?

Jan Kott: Shakespeare - vår samtida (Stockholm: Natur och kultur, 1972), s. 206.

 

© 2002 Mikael Hörnqvist
Karnevalen och det karnevaleska