The Carnival and the Carnivalesque Karnevalen och det karnevaleska - startsida
Jan Kott om scenen i En midsommarnatts dröm

Enligt den nyaste Shakespearebiografin av A. L. Rowse ägde det första uppförandet av En midsommarnattsdröm rum i Southamptons gamla londonpalats i hörnet av Chaucery Lane och Holborn. Det var ett sengotiskt hus med stora och små gallerier som löpte över varandra runt en öppen rätvinklig gård med en intilliggande trädgård där man kunde promenera. Det är svårt att tänka sig ett bättre sceneri för En midsommarnattsdröms verkliga handling. Det är redan sent på natten och festen är slut. Alla skålar har redan utbringats och man har slutat dansa. På gården står ännu pager med lyktor. Men i trädgården bredvid är det mörkt. Paren smyger sig långsamt med armarna om varandra genom grinden. Det spanska vinet är tungt, de älskande har somnat. Någon gick förbi, saften sprutade ur bären, ynglingen vaknade. Han ser inte flickan som sover bredvid honom: han har glömt alltsammans, han har till och med glömt att han gick från festen tillsammans med henne. Intill ligger en annan flicka, det räcker att sträcka ut armen; han har sträckt ut den, han springer redan efter henne. Han hatar med samma kraft som han en timme tidigare åtrådde:

Content with Hermia! No: I do repent
The tedious minutes I with her have spent.
Not Hermia, but Helena I love.

En midsommarnattsdröm, II, 2

Jan Kott: Shakespeare - vår samtida (Stockholm: Natur och kultur, 1972), s. 206-7.

 

© 2002 Mikael Hörnqvist
Karnevalen och det karnevaleska