Renässansen - mellan medeltid och modernitetRenässansen: Startsida
Mikael Hörnqvist: Den florentinska renässansen

3. Den florentinska renässansen: Innehåll
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29
Medeltida florentinsk gata

 

Marco Picone-Chiodo om slaget vid Montaperti Marco Picone-Chiodo: "Rival Italian political factions and families collided in the 13th century at Montaperti, the "hill of death."

 

Distretto och contado
Distretto och contado var viktiga juridiska begrepp i senmedeltidens och renässansens Toskana. Medan städer och byar som hörde till Florens contado lydde direkt under staden, åtnjöt de som räknades till distretto en större grad av självstyre. Lydstäder som låg inom distretto kunde exempelvis tillåtas äga sin egen omgivande landsbygd, eller contado.

 

Palazzo dei Vicari i den" nya" florentinska staden Scarperia, grundad år 1306

 

David Friedman Works (MIT - Department of Architecture)LÄSTIPS: David Friedman. Florentine new towns: Urban design in the late Middle Ages (MIT Press, Cambridge, Mass, 1988).
David Friedman: Florentine new towns

 

 

 

Roms dotter 2 3. Florens styre och Rättviseförordningen

Florens anspråk på att förvalta arvet från antikens romerska republik går tillbaka till tidig medeltid. Enligt stadens äldsta bevarade krönika, Chronica de origine civitatis från 1200-talet, grundades Florens - eller Florentia som kolonin då hette - under Julius Caesars tid "av den romerska manligheten i dess fulla blom." Vid grundläggningen planlades kolonin med moderstaden som förebild och för att signalera dess privilegierade ställning inom imperiet gavs den namnet parva Roma ("det lilla Rom").

The Battle at Montaperti: Illumination in a codex by Gianni di Ventura (Biblioteca Cummunale, Siena)
Slaget vid Montaperti

Denna myt fortsatte under senmedeltiden och renässansen att tjäna som stöd och legitimering för Florens härskaranspråk . Efter stadens svidande nederlag mot sienesarna i slaget vid Montaperti 1260 skrev poeten och kyrkomannen Guittone från Arezzo: "O drottning av städer […] vart har din stolthet och din storhet nu tagit vägen; du, som i din strävan att underkasta dig hela världen näst intill framstod som ett nytt Rom? Och i sanning, romarnas början var inte mer storslagen än din, inte heller uppnådde de på så kort tid mer än vad du nu åstadkommit …" I början av 1300-talet placerades en inskription på det nyuppförda stadshuset, idag kallat "det gamla palatset", Palazzo Vecchio, där Florens hyllades som Toskanas ledare och beskrevs som en rik och lyckligt lottad stad, en krigisk nation fullt jämförbar med antikens triumfatoriska romare.

Palazzo Vecchio, Florens

Dessa bombastiska uttalande hade dock liten täckning i de politiska styrkeförhållandena. Det av florentinska kommunen kontrollerade territoriet omfattade vid denna tid inte mycket mer än den medeltida församlingen. Militärt sett var staden alltför svag för att på allvar kunna hota sina toskanska grannar: Pisa, Lucca, Siena och Arezzo. Dess utrikespolitik gick nu mer ut på att konsolidera styret av den kringliggande landsbygden - indelad i contado och distretto - än på att rusta för territoriell expansion. För att få bukt med den notoriskt svårtyglade landsortsadeln inledde Florens i början av 1300-talet ett ambitiöst projekt som syftade till att upprätta ett skyddsbälte av befästa nybyggarkolonier, så kallade "nya städer", längs territoriets östra gräns.

Florens storslagna anspråk vid denna tid bör snarare ses i relation till den roll som staden spelade, eller försökte spela, inom det guelfiska förbundet. Under andra hälften av 1200-talet och början av 1300-talet kom guelfismen att anta karaktären av den florentinska kommunens officiella statsideologi. Denna åskådning, som grundade sig på en blandning av kristna föreställningar, patriotism (campanilismo) och medborgaranda, var uttalat franskvänlig och tog sig framför allt uttryck i diktning och propagandaskrifter på florentinskt folkmål. Lärda florentinare uppfattade vid denna tid den egna staden som en levande organism, och som skådeplatsen för kyrkans och kristendomens pånyttfödelse, eller renovatio. Florentinarna var Den Utvalda Nationen som Den gudomliga försynen tilldelat en nyckelroll i Tusenårsrikets tillkomst. Samtidigt besjöngs Florens som "Roms dotter," som ledaren för Italiens fri stadsrepubliker i kampen mot kejserliga och furstliga expansionssträvanden, och som den framtida härskaren över ett stort och ärorikt imperium.

Florens styre och Rättviseförordningen

© 2002 Mikael Hörnqvist
Sidan 2 av 29