Renässansen - mellan medeltid och modernitetRenässansen: Startsida
Mikael Hörnqvist: Den florentinska renässansen

3. Den florentinska renässansen: Innehåll
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29
Dagens florentinare återupplever renässansens storslagna festkultur

 

Utdrag ur Ordinanza di Justitia ("Rättviseförord-ningen") från 1295 The Ordinances of Justice of Florence (1295) - extract

 

Giovanni Villani om införandet av Ordinanza di Justitia Giovanni Villani on the introduction of the Ordinances of Justice

 

Quartieri
Florens fyra quartieri var ursprungligen sex till antalet och kallades då sestieri. Stadens fyra quartieri - Santa Maria Novella, Santa Croce, San Giovanni och Santo Spirito - bevarar än idag en del av sin forna betydelse och drabbar samman i samband med den årliga turneringen i medeltida fotboll, calcio storico.Calcio Storico Fiorentino

 

Arte della Lana - ullkardarnas skrå var ett av Florens mäktigaste There were seven greater Arti of Florence, six of which were commercial. The Arte della Lana dealt in homemade cloth and cooperated with the other corporations of bankers and merchants and the city authorities in the work of administration. In this particular instance they helped to assess taxes for clearing the commune of debt. (Medieval Source Book)

 

Esterno del Palagio dell'Arte della Lana
Palagio dell'Arte della Lana, Florens

 

De rikaste och mäktigaste bland arti maggiori - arte della lana, Calimala och arte del cambio - var även huvudansvariga för den konstnärliga utsmyckningen av staden.

 

Mikael Nordberg om det florentinska styrelseskicket Michael Nordberg om styret i Florens

 

Om hur politiska ämbeten tillsattes i republiken Florens Brief Historical Overview: Tre Maggiori - Birth registrations - Guild elections (Brown University)

 

Rotation in office Civic humanism: Rotation in office

Florens styre och Rättviseförordningen 3 3.4. Giovanni Villani och historieskrivningen

Under 1200-talets andra hälft härjades Florens, liksom många andra italienska stadsstater, av bittra partifejder som hotade att sönderslita staden inifrån. Till följd av dessa blodiga konflikter och för att stärka sitt eget grepp om stadens styre, beslutade stadens mäktiga köpmannafamiljer att på 1290-talet politiskt omyndigförklara samtliga stadens aristokrater, såväl den jordägande lansbygdsadeln som stadsadeln. De politiska ämbetena i staden reserverades hädanefter för skrånanslutna köpmän, bankirer och andra näringsidkare. Det författningsliknande dokument där denna princip slogs fast, den så kallade Ordinanza di Justitia ("Rättviseförordningen") från 1293-95, stipulerade också att en medborgare för att komma ifråga för politiska befattningar aktivt måste utöva sitt yrke:

Moreover, since they name and place in writing the names of those whom they want to be elected Priors, they must be certain that they place in nomination only the most prudent, suitable, and legal of the guild masters of the city of Florence, who have been continually plying their trade, or who have been inscribed in the matriculation book of one of the guilds of the city of Florence, provided that they are not knights. And the Heads and "good men" ought to declare and make public who is eligible for election in each Guild and which members of each Guild are actually plying their trade, or are inscribed in the Guild's matriculation book, for only these, as has been stated, can be nominated. And if it happens that the said electors nominate one or several persons who would represent two or more Guilds, the council must determine which guild the nominee is to represent and which Guilds are still in need of representation.

Extract from the Ordinances of Justice (Engl. trans. B.G. Kohl)

Från slutet av 1200-talet fram till mitten av 1500-talet styrdes den florentinska republiken enligt en raffinerad och intrikat utformad maktdelningsprincip. Posterna inom signorian, stadens högsta beslutsfattande råd, tillsattes enligt en strikt geometrisk metod som avspeglade stadens geografiska och ekonomiska indelningar. Ämbetet som gonfalonier di justitia ("Rättvisefanans banerförare"), signorians ordförande och tillika republikens formella överhuvud, samt de åtta priorerna, som kompletterade signorian, roterades inom stadens fyra kvarter (quartieri) - Santa Maria Novella, Santa Croce, San Giovanni och Santo Spirito - och dess 21 skrån. (arti), uppdelade på sju "stora" skrån, arti maggiori, och 14 mindre skrån, arti minori.

Denna rotationsprincipen låter sig illustreras av följande tabell:

Quarteri

Representation i signorian

Quarteri 1 Gonfalonier di justitia + två priorer från arti minori
Quarteri 2 Två priorer från arti maggiori
Quarteri 3 Två priorer från arti maggiori
Quarteri 4 Två priorer från arti maggiori

Med moderna mått mätt var ämbetstiden mycket kort, för Gonfalonier di justitia och priorerna blott två månader. Även om systemet uppvisar vissa variationer var det ytterst sällsynt med mandattider som översteg ett år. Detta innebar att många medborgare kunde förvänta sig att någon gång i sitt liv inneha ett offentligt ämbete, men betydde samtidigt att stadens styre präglades av brist på långsiktighet och att mycket makt i praktiken kom att överföras till olika provisoriska råd (balíe) som tillsattes i kristid med stora befogenheter och ofta på obestämd tid.

Under senmedeltiden talade florentinarna i allmänhet om sin stad och dess styre som en kommun (comune), men under inflytande från humanismen, började man mot slutet av 1300-talet att i ökad unsträckning använda det latinska uttrycket, res publica, republik.

I teorin, om så inte alltid i praktiken, var Florens också att betrakta som en republik i klassisk mening. Även om mäktiga familjer och andra särintressen fortsatte att utöva stort inflytande över det politiska beslutsfattandet i staden, var makten i staden formellt sätt strikt opersonlig, allmän och offentlig. Enskilda medborgare uppmuntrades inte att söka politiska ämbeten, utan förväntades istället ägna sig åt sina familjeföretag och andra privata ekonomiska förehavanden tills republiken kallade på dem.

Grundtanken, som vi finner formulerad redan hos Aristoteles, var att medborgaren skulle vara villig och kapabel att såväl styra över sina jämlikar, som att låta sig styras av dem: "människor prisar förmågan att regera och låta sig regeras, och medborgarens dygd tycks bestå just i detta - att kunna regera och låtas sig regeras väl". Detta innebar att politiken - till skillnad från exempelvis den kyrkliga banan - aldrig kom att uppfattas som ett yrke eller en karriärväg i renässansens Florens. Istället utgjorde den en plikt, som förlänade prestige, anseende och inflytande.

Giovanni Villani och historieskrivningen

© 2002 Mikael Hörnqvist
Sidan 3 av 29