Renässansen - mellan medeltid och modernitetRenässansen: Startsida
Mikael Hörnqvist: Den florentinska renässansen

3. Den florentinska renässansen: Innehåll
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

 

Giovanni Villani om byggandet av Florens Giovanni Villani on the building of Florence

 

J.R Hale om senmedeltidens och renässansens banknäring J. R. Hale on Renaissance banking

 

Guldflorinen


Den florentinska guldflorinen, som myntades för första gången 1252, tjänade under renässansen som den internationella handelns montetära standard. Den vägde 3,53 gram och innehöll 23 karatigt guld. På ena sidan pryddes den av den florentinska liljan (se ovan), på den andra av en bild av Johannes Döparen, Florens skyddshelgon.
chiaroscuro

 

The Florence art guideGloria Chiarinis The Florence art guide erbjuder en klickbar karta över Florens viktigaste monumentala byggnader
- The Florence Art Guide

 

 

 

Staden tar form 5 3.6. Kriser och expansion

Florens befann sig under andra hälften av 1200- talet och början av 1300-talet i snabb expansion. Även om staden ännu inte gjort mycket väsen av sig på slagfältet, hade den vid det här laget kommit att skaffa sig betydande ekonomiska muskler. Den satt som spindeln i ett omfattande nätverk av internationell handel och banknäring. På hemmaplan backades denna företagsamhet upp av en rik och omfattande hantverkskultur och en med tidens mått mätt osedvanligt välorganiserad textilindustri med särskild inriktning på förädling av ylle- och sidentyger. Den florentinska guldflorinen utgjorde periodens motsvarighet till våra dagars amerikanska dollar, en hårdvaluta som var gångbar runt om i Europa.

Renässanskapitalismens framväxt Var Machiavelli modern?: Renässanskapitalismens framväxt

Stadens befolkning, som redan år 1250 uppgått till 75,000 närmade sig fram emot 1300-talets mitt 100,000. Endast Venedig i hela den västliga kristenheten var mer folkrikt.

Samtidigt som Florens invånarantal ökade, genomgick stadsbilden en dramatisk förändring. Det medeltida Florens hade bevarat den romerska kolonins ursprungliga stadsplan. I anslutning till det romerska härlägrets korsväg (motsvarande dagens Piazza della Repubblica), låg stadens ekonomiska centrum. Här återfanns marknadsplatsen Mercato Vecchio, skrånas palats och deras religiösa samlingsplats, Orsanmichele, en märklig byggnad som ursprungligen tjänat som sädesmagasin, men som med tiden omvandlats till kapell och säte för ett inflytelserikt kristet brödraskap. Genom detta kvarter gick en nord-sydliga axel (motsvarande dagens Via Calzaiuoli) som förband stadens religiösa centrum, koncentrerat till området kring Domen, Santa Maria del Fiore, där även Baptisteriet och klocktornet, kampanilen, låg, med dess politiska hjärtpunkt belägen kring Piazza della Signoria, där stadshuset - då kallat Palazzo dei Priori, senare Palazzo della Signoria och i dag Palazzo Vecchio, "gamla palatset" - reste sig med sitt väldiga torn. Strax öster om denna axel återfinns Bargello, som under republikens tid tjänade som befäst tjänstebostad och kontor för stadens högste juridiske ämbetshavare, il Capitano del Popolo (senare il Podestà), för att längre fram bli säte för stadens polischef, il Bargello, som gett byggnaden dess nuvarande namn.

Utanför denna monumentala och ytterst kompakta stadskärna anlade tiggarordnarna under 1200-talet sina storslagna kyrkobyggnader, med dominikanernas Santa Maria Novella och franciskanernas Santa Croce som de viktigaste och konstnärligt mest intressanta exemplen.

1284 invigdes den nya stadsmuren som kan ses tydligt avbildad på Francesco di Lorenzo Rossellis karta Pianta della catena ("Kedjekartan") och samme konstnärs målning Veduta di Firenze ("Utsikt över Florens) från slutet av 1400-talet.

Francesco di Lorenzo Rosselli: "Veduta di Firenze", private collection, 1489-95

Francesco di Lorenzo Rosselli: Utsikt över Florens, London, 1489-95

Nedanstående Florens viktigaste ordenskyrkor (med årtalet då byggnationen påbörjades angivet):

Kyrka

Klosterorden

År
Santa Croce franciskaner 1294
Santa Maria Novella dominikaner 1246
Santo Spirito augustiner 1250
Badia benediktiner 1285
Santa Maria del Carmine karmeliter 1268
Ognissanti humiliater 1251

Alla dessa byggnadsverk till trots, dominerades Florens siluett under 1200-talet av privatpalatsens många torn, som stolt och hotfullt sköt upp mot skyn likt nutida skyskrapor. Rivaliserande familjer tävlade om vem som kunde bygga högst och ståtligast, samtidigt som de genom att uppföra gångar och överbyggnader strävade efter att sammanföra sina olika palats till små befästa städer i miniatyr. Dessa komplicerade byggnadskomplex var i regel dock så hastigt och illa konstruerade att de hotade att rasa till marken. För att utplåna denna säkerhetsrisk, stävja rivaliteten, och stärka centralmaktens status, såg myndigheterna sig till slut tvungna att förbjuda dessa utskjutande tillbyggnader och att fastställa en högsta tillåtna byggnadshöjd.

Loggia dei Rucellai
Loggia dei Rucellai ritad av Leon Battista Alberti, 1468

Ett annat karakteristiskt inslag i den florentinska gatubilden, utgjordes av de arkadförsedda loggior som många rika köpmannafamiljerna lät uppföra i anslutning till sina privatpalats. Ett exempel på en sådan loggia, avsedd för formella familjesammankomster, är Loggia dei Rucellai, som Leon Battista Alberti ritade på uppdrag av köpmannen Cosimo Rucellai år 1468. Den officiella maktens motsvarigheten till dessa loggior, Loggia dei Lanzi på Piazza della Signoria, påbörjades 1376.

Loggia dei Lanzi, Piazza della Signoria, Florens, 1376-82.

Kriser och expansion

© 2002 Mikael Hörnqvist
Sidan 5 av 29