Renässansen - mellan medeltid och modernitetRenässansen: Startsida
Mikael Hörnqvist: Den florentinska renässansen

3. Den florentinska renässansen: Innehåll
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

Marzocco - det florentinska lejonet, stadens maktsymbol framför andra

 

LEONARDO BRUNI: HISTORY OF THE FLORENTINE PEOPLE, Volume 1, Books I-IV, Leonardo Bruni (1370-1444), the leading civic humanist of the Italian Renaissance, served as apostolic secretary to four popes (1405-1414) and chancellor of Florence (1427-1444). His "History of the Florentine People" in twelve books is generally considered to be the first modern work of history, and was widely imitated by humanist historians for two centuries after its official publication by the Florentine Signoria in 1444. This edition makes it available for the first time in English translation. Leonardo Bruni: Det florentinska folkets historia i James Hankins engelska översättning:
Leonardo Bruni: History of the Florentine People, Volume 1innehåll

Read an excerpt in PDF formatutdrag

- Leonardo Bruni: History of the Florentine People

 

Köpmannen Goro Dati om Florens rikedom och välstånd Goro Dati on why Florence is more prosperous than her neighbors

 

EmpireCivic humanism: Empire

 

 

Erövringen av Pisa 1406 och Brunis Historiae 10 3.11. Matteo Palmieris Vita civile

I sin Hyllning till staden Florens (1402-3) hade Leonardo Bruni förutspått att Florens skulle komma återupprepa vad den romerska republiken åstadkommit i det förgångna. Historien tycktes till en början vilja ge honom rätt. År 1406 lyckades Florens, efter en längre tids belägring, betvinga ärkerivalen i väster, den anrika sjöfartsstaden Pisa, som under kriget mot Visconti ställt sig på milanesarnas sida. Inom kort drogs även hamnstaden Livorno och bergsstaden Cortona i öster in under den florentinska lejontassen. Florens framträdde nu som centrala Italiens mäktigaste och mest expansiva stat. Man hade nått fram till den inkomstbringande kusten och stadens framtid tedde sig ljus.

I förordet till sin monumentala Det florentinska folkets historia (ca 1414-29), som för lång tid framöver skulle komma att stå modell för den humanistiska historieskrivningen runt om i Europa, jämför Leonardo Bruni Florens annekteringen av Pisa med Roms seger över Kartago: "Belägringen och den slutgiltiga erövringen, som utkämpades med lika stor beslutsamhet av segrare som av förlorare, rymmer stordåd som är så minnesvärda att de ingalunda behöver stå tillbaka i jämförelsen med antikens största bedrifter." Bruni kallade erövringen ett andra Kartago, och tog händelsen som förevändning och utgångspunkt för sin skildring av Florens utveckling från en liten romersk koloni i det forna Etrurien till en mäktig och fullmogen republik.

Leonardo Bruni håller upp sin florentinska historia för staden Florens. Manuskriptillumination, Biblioteca Nazionale, Florens

En stor och ärorik stat behöver ett långt och omfångsrikt epos. Det antika Rom hade Livius historia i 144 böcker, och renässansens Florens fick nu sin motsvarighet i Brunis Historiae.

1427 erhöll Bruni kanslersämbetet, den höga post som läromästaren Salutati tidigare innehaft, och två år senare presenterades Det florentinska folkets historia för stadens medborgare i en offentlig ceremoni på Piazza della Signoria. Ett praktband av verket lades ut i Palazzo Vecchio, där det låg uppslaget för allmänt beskådande och som en ständig påminnelse om Florens historiska bestämmelse och ärorika förflutna.

Matteo Palmieris Vita civile

© 2002 Mikael Hörnqvist
Sidan 10 av 29