Renässansen - mellan medeltid och modernitetRenässansen: Startsida
Mikael Hörnqvist: Den florentinska renässansen

3. Den florentinska renässansen: Innehåll
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

Historien bakom Medicis vapensköld "The Medici have long been associated with a load of balls. Their family emblem - a number of red balls on a gold shield - is prominently displayed on buildings all over Florence and Tuscany which have Medicean connections or which were financed with Medici money." (Italy.about.com)

 

DeLamar Jensen om handelshuset Medici DeLamar Jensen on the Medici Enterprises

 

Cafaggiolo Villa - Medicéernas familjegods i Mugello öster om Florens "The origins of the House of the Medici family are to be found buried in the depths of the Tuscan countryside, in other words, in the Mugello, where the castle-villa of Cafaggiolo can be identified as their "cradle"." (Mega)

 

Giovanni di Bicci (1360-1429)

 

Medicéernas stamträd

 

Cosimo il Vecchio (1389-1464) Cosimo de' Medici (1389-1464): Biographical note (xrefer.com)

 

Niccolò Machiavelli om Cosimo de' Medici, il Vecchio Niccolò Machiavelli on Cosimo de' Medici, il Vecchio

 

History of Florence, by Nicolo Machiavelli (This text is from a Universal Classics Library edition, published in 1901 by W. Walter Dunne, New York and London. No translator was named.)Partistriderna mellan Albizzi och Medici utgör ämnet för bok IV av Machiavellis florentinska historia (1525)
- Niccolò Machiavelli: History of Florence

 

The Florence art guideA project to create worldwide access to the historical data in the Medici Granducal Archive by way of a fully searchable on-line database.
- The Medici Archive Project

 

Medicéerna - furstar bakom republikansk fasad 13 3.14. Kulturell nedgång - tystnaden efter de stora

Under åren 1434-1494 fortsatte Florens formellt sätt att vara en republik, men i praktiken styrdes staden alltmer som ett furstendöme. Makten koncentrerades nu i händerna på familjen Medici, som i tre generationer - med Cosimo il Vecchio (d. 1464) , Piero il Gottoso (d. 1469) och Lorenzo il Magnifico (d. 1492) som överhuvuden - med stor fingerfärdighet kontrollerade stadens politiska organ från sin plats bakom kulisserna.

Fram tills dess att medicéerna jagades i landsflykt år 1494 uppträdde följande fyra familjeöverhuvuden som något av Florens okrönta furstar:

Namn

Tillnamn

Period
Cosimo de' Medici il Vecchio (1434-64)
Piero de' Medici il Gottoso (1464-69)
Lorenzo de' Medici il Magnifico (1469-92)
Piero de' Medici   (1492-94)

Medicéerna var kontroversiella i sin samtid och även deras eftermäle är motstridigt. Samtidigt som de tenderade att utöva sitt inflytande på despotiskt maner, skaffade de namn om sig som frikostiga mecenater och deras upplysta kulturpolitik väckte omvärldens beundran. Medan en del historiker valt att betrakta epoken som en kulturell guldålder och som något av den florentinska renässansens höjdpunkt, uppfattar andra den snarare som en förfallsperiod, då den republikanska frihetstanken och medborgaridealet urholkades eller sattes på undantag.

Liksom många andra framstående florentinska ätter hade medicéerna flyttat in till staden under senmedeltidens ekonomiska framgångsår. Familjen hade sina rötter i Mugello-regionen nordöst om Florens och började framträda som en av Florens kapitalstarkaste och mest inflytelserika familjer under 1300-talets andra hälft. Vid denna tid grundlade familjens makt och anseende av den duglige och praktiskt lagde Giovanni di Bicci (1360-1429). Denne intog en ledande ställning inom det folkliga partiet, och arbetade i tysthet på att bygga upp familjens förmögenhet och politiska nätverk.

Navet i medicéernas mångskiftande ekonomiska verksamhet utgjordes av Medicibanken, som hade filialer i bland annat Rom, Venedig, Genua och Neapel och under 1420-talet kom att överta flera av Florens mindre bankhus. Den etablerade sig efter hand som ett av Europas främsta kreditinstitut med internationella kontor i bland annat Avignon, Brügge och London. Till familjens prestige bidrog även det faktum att man agerade officiell långivare till Påvedömet.

Efter att ha slutit upp bakom den oligarkiska krets som styrde Florens i början av 1400-talet, hamnade medicéerna under 1420-talet i konflikt med den mäktiga Albizzi-klanen. Motsättningen delade staden i två läger och sedan Albizzi fått övertaget drevs Medicifamiljens nya överhuvud, Cosimo (1389-1464), senare kallad il Vecchio, "den gamle", i landsflykt år 1433. Dennes exil blev dock kortvarig, eftersom Albizzi-regimen, anförd av Rinaldo degli Albizzi, redan året därpå hamnade i onåd, vilket till stor del berodde på misslyckandet i kriget mot Lucca. Cosimo oåterkallades och det var nu Rinaldos tur att gå i exil. Från och med nu skulle medicéerna komma att dominera den florentinska politiken på ett sätt som ingen annan familj före dem gjort.

Medicéerna var väl medvetna om hur starkt fästa florentinarna var vid sitt mer än två hundra år gamla självstyrestyre och sin republikanska tradition grundad på de klassiska republikanska värdena frihet, medborgarskap, rättvisa och det allmäna bästa. De valde därför klokt nog att behålla de republikanska institutionerna mer eller mindre intakta, och intog själva en klädsam distans till den officiella makten. De undvek således så långt det var möjligt att sätta sin fot i maktens officiella boning, stadshuset, Palazzo della Signoria (nuvarande Palazzo Vecchio), och infann sig i regel först sedan de blivit kallade av stadens styrande råd.

Friheten har ryckts upp med rötterna och kastats bort. Att hata ett sådant ovärdigt och korrupt tillstånd likt pesten är blott naturligt. Men jag finner situationen än mer outhärdligt bitter, när jag betänker vad jag av våra äldre och från böckerna fått lära mig om våra förfäders kamp för att bevara friheten och den medborgerliga jämlikheten.

- Alemanno Rinuccini, 1479

Men detta var, som familjens samtide kritiker Alemanno Rinuccini (1426-99) påpekade i sin dialog De libertade ("Om friheten"), förstås bara en slug maktstrategi. I realiteten hade makten i staden nu - gradvis och till synes oförbemärkt - kommit att överföras från stadshuset till medicéernas eget privatpalats, Palazzo Medici. De avgörande besluten fattades inte längre vid offentliga rådssammanträden utan vid privata sammankomster bakom lykta dörrar. Genom att skickligt manipulera stadens politiska process och institutioner, kontrollerade medicéerna tillsättningen av viktiga ämbeten och tillsåg att de beslutsfattande råden fylldes med egna anhängare.

Härigenom kom medicéernas ord att bli lag utan att de själva behövde träda fram från sin plats bakom scenen och exponera sig i offentlighetens ljus. Enligt deras republikanska kritiker styrde de Florens som furstar "bakom en republikansk fasad." Denna form av indirekt styre skulle senare komma att tilldra sig intresset hos den mest skarpsinnige analytikern av familjens roll i den florentinska historien, Niccolò Machiavelli.

Palazzo Medici, Via Cavour (dåvarande Via Larga), Florens, påbörjat 1444 enligt ritningar av Michelozzo (1396-1472) The The Medici-Riccardi Palace

Kulturell nedgång - tystnaden efter de stora 14

© 2002 Mikael Hörnqvist
Sidan 13 av 29