Renässansen - mellan medeltid och modernitetRenässansen: Startsida
Mikael Hörnqvist: Den florentinska renässansen

3. Den florentinska renässansen: Innehåll
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29
Giovanni Pico della Mirandola (1463-94)

 

Giovanni Pico della Mirandolas Oratio (1486)

 

Karin Johannissons introduktion till Picos Tal om människans värdighet Karin Johannisson: Introduktion till Picos "Tal om människans värdighet"

 

David Friedman Works (MIT - Department of Architecture)Picos Oratio:
PICI MIRANDULENSIS ORATIO DE HOMINIS DIGNITATE latin

Pico Della Mirandola: Oration On the Dignity Of Man

engelska
Giovanni Pico della Mirandola: Tal om människans värdighet (inledningen) svenska
Pico: Oratio de dignitate hominis

 

The Pico Project makes accessible a complete resource for the reading and interpretation of the Discourse on the Dignity of Man (1486) by Pico della Mirandola within its own context, from an initial encounter through direct contact with the original text, presented here in its first printed edition (Bologna 1496) of which there exist no extant manuscripts ... The Pico Project makes accessible a complete resource for the reading and interpretation of the Discourse on the Dignity of Man ...
- Universtà degli studi di Bologna och Brown University

 

 

 

 

Giovanni Pico della Mirandola - mellan best och ängel 17 3.18. Sandro Botticelli och kärlekskulten

En av de mest orginella gestalterna i det sena 1400-talets florentinska intellektuella värld var Giovanni Pico della Mirandola (1463-94). Pico, som han allmänt kallas, härstammade från en lombardisk adelsfamilj. Han var ämnad för en karriär i kanonisk rätt, men övergav tidigt denna bana för filosofin, som han studerade först i Ferrara och senare i Padua, Florens och Paris. Redan i unga år utmärkte Pico sig genom sitt brinnande intresse inte bara för grekisk, utan också för arabisk och judisk filosofi. Bland annat tog han starka intryck av den iberisk-muslimske aristotelikern Averroës och den judiska kaballan.

Pico gjorde sig allmänt känd då han i Rom år 1486, vid 23 års ålder, lät publicera sina 900 Conclusiones ("Slutsatser"). Sedan några av dessa fördömts av en påvlig kommission, skrev Pico en Apologi, dedicerade till Lorenzo il Magnifico, där han försvarade sin position. Detta tilltag ledde till att en arresteringsorder utfärdades i hans namn. Pico flydde då till Frankrike, där han fängslades, men han frigavs sedan Lorenzo och en rad andra högt uppsatta personer intervenerat för hans räkning. Efter återkomsten till Florens tillägnade Pico år 1488 Lorenzo en sjufaldig tolkning av Första Mosebok.

Han umgicks i nyplatonska kretsar och tillägnade Angelo Polizano sin De ente et uno ("Om varat och den Ende", 1492). Han skrev också en lång men ofullbordad traktat, Disputationes adversus astrologiam ("Disputation mot astrologin"), där med kraft och stor analytisk skärpa gör upp med astrologins anspråk. Pico stiftade även bekantskap med en annan av astrologins stora motståndare, den dominikanske munken, Girolamo Savonarola. Men Pico hann aldrig uppleva dennes meteorlika politiska bana, eftersom han avled 1494, samma år som Savonarola kom till makten i Florens.

Trots att Pico stod de florentinska nyplatonikerna nära, är det fel att betrakta honom som Marsilio Ficinos elev. Hans filosofiska grundsyn skilde sig i en rad viktiga avseenden också från dennes. Picos höga tankar om Averroës delades exempelvis inte av Ficino, och denne såg också med misstänksamhet på hans intresse för den judiska kabbalismen. Kort sagt, Picos intellektuella horisont sträckte sig bortom såväl Platon som den nyplatonska och den kristna traditionen, och omfattade även en rad icke-kristna tänkare som den mer konservative Ficino var ovillig att ta till sig.

Människan är givet att ha vad hon önskar, vara vad hon vill. När djuren föds sa för de, som Lucilius säger, ur moderlivet med sig allt vad de sedan skall äga. De överjordiska andarna å andra sidan blir antingen från början eller strax därpå allt vad de i evigheters evigheten skall förbli. Åt människan som föddes däremot gav Fadern frön till alla slag av liv ...

Pico della MirandolaGiovanni Pico della Mirandola: Tal om människans värdighet

Denna grundläggande skillnad kommer tydligt till uttryck i Picos mest kända verk, Oratio de dignitate hominis ("Tal om människans värdighet"), där han öppet tar avstånd från den nyplatonska föreställningen att människan intar en mellanposition mellan den materiella och den andliga världen. Enligt Pico står människan istället utanför den kosmiska hierarkin, samtidigt som hon besitter en obegränsad förmåga till andligt självförverkligande. Om människan så bara vill kan hon bli en ängel lik, men hon kan också förfalla och sjunka ned till djurens nivå. Valet är hennes. Filosofins uppgift blir här att bistå människan genom att rena hennes själ och tjäna som vägledning i hennes strävan mot perfektion.

I sina Conclusiones intar Pico den radikala och kontroversiella positionen att alla filosofier, även den arabiska och den judiska, innehåller värdefulla insikter som bidrar till den allmänna och totala sanningen. Av denna anledning har han kommit att betraktas som en av de första moderna företrädarna för den religiösa och filosofiska synkretismen. Enligt Pico existerar det en ursprunglig och gudomlig visdomslära som står att leda tillbaka till de hermetiska skrifterna och den judiska kabbalismen, vilken i hans ögon innehåller nyckeln till den sanna och oförställda förståelse av bibelns budskap. I skarp kontrast till nyplatonikerna hävdar Pico också att ingen principiell skillnad råder mellan Aristoteles och Platons syn på varat och dess enhet.

Då man bedömer Picos bidrag till filosofin, bör man komma ihåg att han vid sin död inte hunnit bli mer än 31 år gammal.

Sandro Botticelli och kärlekskulten

© 2002 Mikael Hörnqvist
Sidan 17 av 29